Började inte bra, men sen...!

Den här helgen var nog den största fysiska utmaningen hittills under året. I alla fall tävlingsmässigt. På programmet stod på lördag Vansbro Triathlon och på söndagen Vansbrosimningen. Så klart börjar jag med lördagen.
Åkte från Leksand vi 7:30 och var följaktligen framme i Vansbro vid 8:30. När jag passerade Dala-Järna infann sig en enorm nervositet. Jag har ju aldrig ens varit åskådare på en triathlontävling. Hur kommer det att gå till, kommer jag att vara tvärsist och kommer jag ens att klara det, var frågor som surrade i huvudet. Väl på plats hämtade jag ut mitt startkuvert med chip, nummerlappar etc. Fick fråga mig fram lite var de olika märkningarna skulle sitta och som tur är verkar det vara ett väldigt hjälpsamt gäng, triathleterna. Efter diverse förberedelser var det så dags för start, simning. Jag la mig i och började simma. Planen här var att ta det förhållande vis lugnt, målsättningen var 42-43 minuter här. Det kändes ok men när jag steg upp ur vattnet fick jag mig en smärre chock! Klockjä*eln visade på drygt 51 minuter. Oj, oj, oj vart skall detta sluta var det som då rörde sig i huvudet. Smått vimmelkantig gick jag mot växlingsområdet där det var dags för cykling. Nu kände jag att det var lika bra att trycka till från början. Benen kändes riktigt fräscha och efter någon kilometer var jag återigen vid gott mod. Känslan att se Tina och Eric vid varvnigarna går inte att beskriva, en riktig energiboost varje gång. Här var målsättningen 3 timmar. klockan stannade på ungefär 2:47 vilket ger ca:32 km/timme i snitt, mycket nöjd. Här hade jag då hämtat in den tid jag tyckte mig ha förlorat på simningen. Samtidigt visste jag att det var nu loppet skulle börja, löpningen! Började jogga och kände mig förvånansvärt pigg. Första kilometern på 5:05 (drömmen var att håll 5:30 kilometrar hela vägen). Blev då omsprungen av en person som höll lite snabbare tempo än mig, då bestämde jag mig för att ta rygg där. Andra kilometern på 4:58. Fick en känsla av att det  här tempot kommer jag att kunna hålla. Efter ytterligare någon kilometer passerade jag ryggen jag höll och fortsatte mala på med en fart på mellan 4:50 och 5:03 hela vägen i mål. Detta innebar att jag avslutade med en halvmara på 1:42, sjukt bra om ni frågar mig (kan ses som något partisk). Detta innebar när man lägger på lite tid för växlingar att klockan stannade på 5:27:59!!!! Målet var 6 timmar så det är klart jag är nöjd. Nöjd är jag också med arrangemanget. För en människa som brinner för frågor som bemötande och gästvänlighet var detta en dröm! Som förstagångsutövare är det inte helt lätt att veta hur saker och ting går till, men med det förträffliga start-PM man fick i god tid före samt den ”före-start-genomgång” som hölls på morgonen innan start så var allt glasklart. Dessutom var funktionärer, skyltning och banmarkeringar helt optimala. Högsta betyg till arrangörerna alltså. Som ni förstår av tonläget här var det en mer än lyckad lördag för mig.

Cykeln på plats i startfållan

14 km avklarade

Upp ur vattnet, besviken!

Hejar tillbaka till Tina och Eric

Joggar på…

Målgång!!!

Stolt och glad!

Nu var det alltså dags att ladda för söndagens Vansbrosim. När jag gick i mål förra året på tiden 1:11 sa jag i en intervju direkt efter att målet i år skulle vara 55 minuter. Som ni förstår kändes det riktigt avlägset när jag på lördagen simmade 2/3 av sträckan på 51 minuter. Hastigt och mindre lustigt fick målsättningen vara att åtminstone lyckas simma på samma tid som förra året. Kroppen kändes ok på morgonen, inte mer än så…
När jag startade loppet bestämde jag mig direkt för att chansa, gå ut hårt och se vad som skulle hända. Efter 200 meter flåsade jag betänkligt. Tanken nu var, håll i så länge det går. Endera får jag helt enkelt avbryta och ”bada” i mål eller så kommer jag in i det. Efter ca: 10 minuters simning kändes det riktigt bra, jag hade kommit in i någon form av andra andning. Loppet kändes förvisso som en plåga, samtidigt tyckte jag att jag höll uppe farten skapligt, å andra sidan tyckte jag ju det i lördags med… Väl i mål stannade klockan på 54:44!!! Vart hämtade jag dessa krafter? Som ni förstår är jag riktigt nöjd även här! Och precis som alla klassikerlopp är det ett arrangemang av bästa klass!

Helgens riktiga hjältar är ändå övriga familjen med Tina i spetsen. De stod ut hela dagen i går och idag hejade de i ett av de värre regnvädren på länge. Tack snälla ni, ni är ovärderliga!

Lars vilar nu ett par dagar!